Vad kan vi lära av det isländska fotbollsundret?

Island har, för första gången någonsin, kvalificerat sig till fotbolls-EM. Det är naturligtvis kul för alla islänningar, men även i Sverige är det värt att studera Island lite extra. Det gäller inte bara Janne Andersson, utan faktiskt även fotbollstränare på alla nivåer i vårt avlånga land.

Island är ett land som har en tendens att fascinera människor. Den karga naturen, den många gånger brutala och våldsamma historien, Reykjaviks hedonistiska nattliv, det säregna språket som utvecklats ur västnorska vikingadialekter, och den stora genetiska homogeniteten bland invånarna är några av anledningarna till att den lilla örepubliken ändå nämns i medierna ganska ofta, om man tänker på att antalet invånare är ungefär lika stort som i Malmö kommun.

Nu finns det en ny anledning att uppmärksamma landet. För första gången någonsin har det isländska herrlandslaget i fotboll kvalificerat sig för ett internationellt mästerskap, närmare bestämt EM som i dagarna inleds i Frankrike. Man är redan historiska inte bara i ett inhemskt perspektiv: Island är, sett till invånarantalet, det minsta land som någonsin deltagit i fotbolls-EM. Till viss del är detta en svensks förtjänst: 67-åriga Lars Lagerbäck från Katrineholm, som är förbundskapten för det isländska herrlandslaget. Han är troligen den mest populära svensken på Island någonsin, men säger till Svenska Dagbladet att han kommer att sluta som förbundskapten efter EM, oavsett hur det går.

När detta skrivs vet ingen hur EM kommer att avlöpa. Kanske kommer Island att vinna, kanske kommer de inte att gå vidare från gruppspelet. Vi vet med andra ord inte om andra tränare borde inspireras av Lagerbäck, men det är ganska troligt, med tanke på att han tagit sitt lag hela vägen till EM.

Islänningarna bakom framgången

Lagerbäck är naturligtvis inte ensam bakom framgångarna för det isländska landslaget. Han har en minst sagt stabil grund att bygga på. På Island har man valt att satsa på bredd inom fotboll, och inom andra idrotter, på ett sätt som saknar motstycke. Om finländarna har sin sisu har islänningarna valspråket ”thetta reddast”, som betyder ungefär ”det kommer gå”.

Ordföranden för det isländska fotbollsförbundet, Geir Thorsteinsson, säger att islänningar aldrig låter sig begränsas av det faktum att de inte är så många. Sedan millennieskiftet har man byggt sporthallar i varje stad, och konstgräsplaner vid alla skolor. Detta har gjorts för statliga pengar, vilket gör att klubbarna kan investera i sin verksamhet. Nästan alla tränare är UEFA-certifierade: det finns en certifierad tränare per 500 invånare. Även efter att Lagerbäck har lämnat sitt uppdrag kommer det att finnas en infrastruktur som utlovar fler stordåd.

En sak som islänningarna gör är att de uppmuntrar barn att hålla på med flera olika idrotter så länge som möjligt. Man toppar inte heller lagen tidigt, utan låter alla som vill spela hålla på med fotboll så länge som möjligt.

Kanske är detta något för svenska föreningar att titta mer på. Skulle man inte kunna underlätta för barnen, antingen genom att göra det lätt att utöva flera sporter i samma förening, eller genom att samarbeta mellan föreningar?